En nyhet i HockeyAllsvenskan kommande säsong är att ligan har heltidsanställt sex huvuddomare.

En av dem är Niklas Johansson som har flyttats upp från HockeyEttan.

– Det kom lite som en chock, jag var inte beredd på det. Det är väldigt roligt. Att vara domare är något jag brinner för och något som jag lägger ner väldigt mycket tid på, säger Niklas Johansson.

– Jag kände att det gick bra i de matcher jag fick chansen att döma i HockeyAllsvenskan i fjol, men jag trodde ändå inte på en uppflyttning.

Niklas Johansson har gått den långa vägen.

Han har dömt i division fyra, division tre, division två och HockeyEttan.

– Jag började döma som 19-åring. Vi som spelade fick gå en domarkurs och döma några pojklagsmatcher. Efter junioråren så fick jag inget A-lagskontrakt och slutade spela. Jag tänkte döma lite något år och sedan kanske börja spela igen, men jag fastnade som domare, säger han.

– Jag blev ganska tidigt inkallad för att döma en match i division fyra. Där fick jag verkligen bekänna färg. Sedan har jag kämpat mig hela vägen upp. Det har inte varit någon spikrak resa, men den har varit lärorik.

Du har verkligen gått den långa vägen?
– Ja, jag gjorde väl tre år i division fyra, ett år i division tre, tre år i division två och sedan tre år i HockeyEttan innan det nu blir HockeyAllsvenskan. Jag är lite imponerad av mig själv att jag inte gett upp under de här åren. Många har bråttom upp i seriesystemet, men det kan bita en i rumpan till slut. Jag har gått den långa vägen och skaffat mycket rutin, har varit med om många situationer och har upplevt alla nivåer. Jag tror det är nyttigt att harva i lägre serier.

Har du varit nära att ge upp någon gång?
– Ja, framförallt en gång, då hade det med hot att göra, det var inte roligt. Då börjar man fundera på vad man håller på med, om det är värt det. Samtidigt har jag lärt mig att inte kasta in handduken vid minsta motgång. Det gäller att bita ihop. Under min resa har jag fått kämpa mig igenom varje serie och inte tillhört toppen hela tiden, utan har fått rannsaka mig själv, analysera min fel och sedan göra saker bättre. Jag har verkligen fått utveckla mig själv. Ju högre upp jag kommit i systemet, ju fler tekniska hjälpmedel har funnits, och då är det lättare att analysera sig själv.

Det låter som du verkligen har ett driv att bli bättre?
– Det tror jag man måste ha för att kunna ta sig någonstans. I ishockey gäller det oavsett om du är spelare eller domare. Det gäller att inte ge upp. Med tiden så växer man som människa, blir äldre och klokare, så det gäller att inte ge upp för tidigt.

Noterbart är att Niklas har en tvillingbror som också dömer. Han bor numera i Norge, ditlockad av kärleken, och dömer i högsta serien.

– Vi började döma samtidigt men har tagit olika vägar. När han var ung så åkte han ut och reste och hade pauser i sin domarkarriär, sedan har det gått snabbt för honom i Norge.

Snackar ni mycket?
– Vi pratar efter varje match vi dömt. Det är bra. Vi förklarar saker för någon som inte sett något och får raka och ärliga svar. Både han och jag vågar säga vad vi tänker och tycker, och det är skönt att ha någon att bolla saker med.

Efter att ha kämpat sig upp genom hela seriesystemet så blir Niklas Johansson nu alltså domarproffs.

– Det är lite overkligt. Detta har man jobbat för många år utan att kanske ens tro på det. Jag bor i Stockholm och vi här har ändå haft det helt okej med att pussla ihop livet eftersom vi har kortare resor än många andra domare runt om i landet, men det är alltid ett stort arbete med att få ihop matcher, heltidsjobb och familj. Jag har kunnat jobba på distans, så jag har ändå haft det ganska bra, men det är klart att det blir annorlunda att kunna lägga all arbetstid på att vara domare.

Vad har du för förväntningar?
– Jag tror det blir en rolig säsong. Sedan höjs säkert kraven på oss domare, vi ska nog vara beredda på en del gliringar om att vi har det här som heltidsjobb nu, och att vi ska leverera därefter. Vi ska prestera på max varje match, det har vi alltid som ambition, men sedan kommer vi göra fel, det bara är så. Det gäller alltid att komma så förberedd som möjligt till match och med detta som heltidsjobb så kommer vi kunna förbereda oss bättre än tidigare.

{!A}

SNABBA FRÅGOR

Vad är roligast med att vara domare?
– Det klassiska: att få vara med på isen där det händer, vara påslagen och se till att matcherna blir så bra som möjligt.

Har du någon domarförebild?
– Jag har min tvillingbror som förebild, men ska jag säga något domarproffs så blir det Mikael Nord som har en skön stil och som ser lugn och harmonisk ut.

Tuffaste situationen att bedöma?
– Det har tidigare varit om pucken är över linjen eller inte när vi inte haft målkameror till hjälp. Det blir ju annorlunda nu. Annars är det de hårfina tacklingarna där man ska bedöma om det ska vara matchstraff eller ett mindre straff. De är tuffa. Var det en touch i huvudet eller inte? Det är svårt att bedöma ibland eftersom det går så fort.

Roligaste domartecknet att göra?
– Timeout, för ibland är det skönt med en paus i intensiva matcher.

Främsta domarminnet?
– Det var när jag var yngre och dömde utomlands i norra Italien. Det var en häftig upplevelse.