Gästkrönika: "Trodde på totalöken, men..."

2 april 2018 11:00

Varje vecka publiceras en gästkrönika. Den här gången skriver Mikael Norén, bloggare på vikfancentral.se, som följt Västerås och HockeyAllsvenskan länge - och han ger sin syn på året i HockeyEttan, nya insikter och om bredden som är grunden för det svenska ishockeyundret.


Då vårt kära Västerås föll ner i HockeyEttan från Allsvenskan våren 2017 trodde vi nog många att det var ”slut” och att vi kommit till en hockeymässig totalöken. Vi var ju så nära SHL bara något år innan.

Vad skulle hända nu? Skulle det överhuvudtaget komma något folk på matcherna för att se Surahammar, Lindlöven och Köping? Skulle det bli någon hockey värd namnet?

Svaren på dessa och andra frågor blev mestadels positiva. Efter att nu att sett många lag från HockeyEttan på nära håll finns bara en sak att göra: Lyfta på hatten.

Här finns spelarna med stort hjärta och en del är också riktigt skickliga. Lägg till att de flesta har mer eller mindre obetydliga löner och väldigt få hemmafans. De får inte i närheten av den uppmärksamhet som den närbesläktade HockeyAllsvenskan får.

Och på något sätt känns det som många spelare i HockeyEttan är lite förnärmade över just det faktumet att de lirar i tredjeligan. De verkar vilja visa att de sannerligen hör hemma högre upp. Det är läckert att se. De sliter hårt skymundan. Så nära ”eliten” och rampljuset men ändå så långt borta.

Samtidigt går det att ta steget och snabbt avancera. Det är inte alls överraskande, efter att nu ha fått en inblick neråt, att Västervik, Pantern, Karlskrona (tufft förstaår, men sen…), Vita Hästen och Tingsryd (tidigare var det Borås & Troja) gått rakt upp till framskjutna placeringar i HockeyAllsvenskan från tredjeligan.

Med all den (rå)talang och vilja som finns här antar jag att de flesta föreningar i SHL och HockeyAllsvenskan scoutar HockeyEttan hårt. Det vore tjänstefel annars.

Allt ovanstående är ju också grunden för det svenska hockeyundret. Hur kan en nation med 10 miljoner invånare regelbundet slå giganter som Kanada, USA och Ryssland som har mångfalt fler licensierade spelare? Vi levererar världsstjärnor per capita på ett imponerande sätt.

Grunden i allt detta är såklart att vi har många äregiriga klubbar och spelare där ute som vill uppåt i seriesystemet. Det blir ett väldigt tryck i systemet med en vilja som nästan kokar över. Det har jag bevittnat nu under en säsong i Sveriges tredjeliga. Det var lärorikt och gav många nya insikter.

Insikten om denna glöd och de massvis av talangfabriker som finns i åtminstone våra tre förstaligor är kanske är unik. Där HockeyAllsvenskan är en viktig länk mellan skylfönstret i SHL och de många förädlingsstationerna i HockeyEttan.

Den glöden måste bevaras till varje pris om Tre Kronor fortsatt ska vinna VM och OS även i framtiden.

Mikael Norén
Bloggare på vikfancentral.se