Moras poängsnitt innan Brendan Ranfords ankomst: 1,04.

Moras poängsnitt efter Brendan Ranfords ankomst: 1,59.

Brendan Ranford är inte hela anledningen till att Mora har lyft, men han har sannerligen del i det.

Efter en tung start på säsongen så valde Mora att rumstera om rejält i truppen. Jeff Jakobs fick lämna som huvudtränare och ersattes av Tomek Valtonen, och det lastades in en rad nyförvärv: Kalle Valtola, Isak Pantzare, Brant Harris, Dustin Gazley och, inte minst, Brendan Ranford.

Förändringarna har gett effekt och gjort att Moras fokus har kunnat flyttas från kamp om nytt allsvenskt kontrakt till kamp om en SHL-kvalplats.

– Jag tycker att vi har spelat bättre en längre tid nu, säger Brendan Ranford i en intervju som gjordes innan dalalagets 2-9-smäll mot Kristianstad igår.

Inte minst Ranford har levererat för Mora.

Tillsammans med Brant Harris och Dustin Gazley utgör han en av lagets vassaste formationer framåt.

– Det är kul att vi får spela tillsammans. Harris har mest spelat forward och gjorde det här i början också, sedan sa han att han kunde spela center och sedan han klev in i mitten har han varit grymt bra. Han är en stor och stark spelare med ett bra skott. Dessutom jobbar han stenhårt. Gazley har också bra arbetskapacitet och skridskoåkning, plus kan göra mål. Vi tre har hittat kemi.

Skönt att vara tre nordamerikaner i en kedja?
– Egentligen spelar det ingen roll, alla snackar så bra engelska här att det inte är några problem med kommunikationen, men vi tänker nog lite likadant. Vi har ett visst spel i oss som vi tagit med oss från Nordamerika och som underlättar kemin. Vi jobbar på samma sätt. Vi vet var vi har varandra och är inte så puckkära som kanske europeiska spelare är.

Ni har producerat mycket på slutet?
– Vi skapar mycket också, vilket är det viktigaste.

{!B}

Succé för Ranford alltså, vilket han välkomnar.

Det var en lång höst där han väntade på att få chansen att spela någonstans. Ifjol gjorde han sin första säsong i Europa och levererade finfina 28 poäng på 51 matcher i tyska Eisbären Berlin. Trots det dök det inte upp något intressant alternativ till den här säsongen.

Ranford ville inte spela i ECHL och är stämplad som en veteranspelare i AHL, som det bara får finnas fem av i varje lag vilket gör konkurrensen hård, och fick därför finna sig att vara klubblös under hösten.

– Det var en lång sommar och höst. Jag kollade runt efter intresse i Europa, men fick inget napp. Ibland blir det så, det är hockeybranschen, men det var inte kul. Det går inte att ta något för givet, säger han.

– Jag blev väldigt glad när Mora dök upp som alternativ i november. Jag behövde spela hockey och hade bara hört bra saker om Sverige och HockeyAllsvenskan. Jag vet att ligan är ett bra skyltfönster för att ta sig vidare i karriären också. Jag ville bara komma till Mora och visa vilken bra spelare jag kan vara.

Hur var det att börja spela igen efter ett långt uppehåll?
– Det gick bra. Jag har tränat hårt i sommar och höst, och var redo att spela igen. Jag tycker att jag hängde med från start, och i början lever man också på inspirationen. Det kanske inte kom så mycket poäng direkt trots att jag skapade chanser, men det har lossnat på slutet.

{!C}

Brendan Ranford har också fina gener att brås på.

Hans mammas bror är ingen annan än legendariske NHL-målvakten Bill Ranford som gjorde femton säsonger i världens bästa liga och som vann Stanley Cup två gånger.

– Han har stor del i min karriär. Han har varit som en fadersfigur för mig och har hjälpt mig med mycket. Bland annat hur man ska göra för att bli en professionell spelare. Han hade en fantastisk karriär och har inspirierat mig, säger Brendan.

– Han spelade i NHL redan när jag föddes och jag var inte född när han vann Stanley Cup, men jag har sett många matcher med honom ändå. Han la av när jag var åtta år eller något, så jag följde honom från att jag var bebis till han slutade.

Ville inte du bli målvakt då också?
– Jo, absolut. Men jag gillade inte att släppa in mål, det var det värsta jag visste, så jag fick lägga ner den karriären.

Bättre att göra mål?
– Haha, ja, mycket bättre.

Brendan gick således inte Bills fotspår gällande positionen, men precis som sin morbror så har han spelat i NHL.

Dock bara i en enda match…

– Alla har en dröm om NHL och jag fick chansen, om än bara i en match. Jag fick aldrig något kontrakt med Philadelphia Flyers som draftade mig, men gjorde en bra säsong med Texas i AHL och fick sedan ett kontrakt med Dallas Stars. Jag fick spela en match mot San Jose, och det var fantastiskt. Tyvärr blev det bara den enda matchen.

{!D}

Istället har vägen alltså fört honom till Sverige, Dalarna och Mora.

Ett Mora som är på uppgång.

Ett Mora som börjat fyllas av självförtroende.

Ett självförtroende som inte fanns när Ranford anlände.

– Jo, men jag tycker att självförtroende är ett konstigt ord. Ett öppet ord. Det är så lätt att slänga sig med dåligt och bra självförtroende som en ursäkt eller anledning till framgång. När jag kom till Mora så fanns en grupp som hade haft en tuff säsong, men som hade en tro på sig själva och som bara väntade på att blomma ut, säger han.

– Det jag verkligen känner har hänt är att gruppen har vuxit samman något enormt. Det är nästan lite känsla av att vara en del av ett juniorlag, där alla är väldigt nära varandra. Alla njuter av att komma till hallen, alla älskar att spela, och alla vill vinna. Vi kan skämta med varandra, men också ställa krav på varandra. Jag tycker vi får ut det bästa av varandra just nu.

Är lagkänslan den största anledningen till lyftet tror du?
– Ja, det tror jag. Vi tävlar för varandra. Vi är som en familj och du vill inte svika din familj, så alla jobbar stenhårt för att vi ska lyckas.

Nu väntar slutspurten på säsongen och för Mora handlar det om att säkra minst åttondeplatsen i tabellen.

– Vi vill absolut komma bland de åtta bästa lagen. Det vore grymt att lyckas med det, speciellt med tanke på hur det var när jag kom hit, då handlade snacket om att vi skulle klara oss kvar utan att tvingas till ett negativt kval, säger Brendan.

– Kan vi bara bli bland de åtta bästa så kan vad som helst hända därefter. Jag hörde att Leksand gjorde den här grejen ifjol, kom bland de åtta bästa och gick hela vägen upp i SHL. Det visar att det går. Det är en lång väg och många matcher som ska vinnas, men vad som helst kan hända. Jag säger inte att vi kommer att lyckas, men vi kan drömma om det. Vi tar steg för steg och ser hur långt det räcker.