"Den långa pausen var det absolut värsta"

2 juli 2021 09:00

Albin Lundin skriver om revanschsuget, snacket i spelarrådet, avdramatiseringen av pressen, pausen på tre veckor och sista segern mot Björklöven.


Hela säsongen börjar med att vi får behålla en bra stomme av spelare och vi kan fortsätta bygga vidare på det vi började när allt stannade upp mitt i vårt playoff-spel på grund av Coronan.

Många kände sig besvikna och ledsna men även revanchsugna på att man inte ens fick chansen att antingen lyckas eller misslyckas.

Timrås resa mot SHL började under sommaren där klubben tydligt gick ut med att i år var det året vi skulle göra en satsning mot SHL vilket hela staden och alla som tillhör Timrå tyckte kändes sjukt spännande och motiverande. Allt från spelare till kansliet, till sponsorer.

Efter en lång extra lång sommarfys kändes det otroligt kul att vi fick dra igång den andre oktober med serien. En väldigt konstig känsla att spela utan publik i NHC Arena.

Serien rullade på förvånansvärt bra. Vi lyckades spela in sexton raka vinster i början och fick på så sätt ett väldigt bra andrum och en väldigt bra harmoni i gruppen att vi bara kunde jobba på utan någon stress eller press. Vi lyckades avsluta serien på ett väldigt kontrollerat sätt tycker jag.

Vi hade alltid inställningen att det var i slutspelet det gällde och att det var där vi skulle försöka vara som bäst, och det känns som att vi lyckades väldigt bra med det. Väl framme i slutspelet tycker jag att det kändes som att det var många spelare som kände en stor press på sig själva och från media för det förväntades redan att vi skulle gå upp.

Eftersom att upplägget med ett renodlat slutspel aldrig genomförts tidigare i HockeyAllsvenskan så vet man varken hur en själv eller sina lagkamrater kan komma att hantera att spela en bäst av fem- och bäst av sju-serie.

Det pratades extremt mycket om att bara gå ut och njuta och slappna av men det kan jag säga att det är lättare sagt än gjort.

Jag minns ett möte vi hade under AIK-serien med spelarrådet, ett antal spelare. Det var när vi ledde matchserien med 2-1 i matcher. Det som förmedlades under det mötet som vi verkligen tog med oss var att försöka avdramatisera den här pressen som speglades ute på isen att allt kändes krampaktigt var att ”oavsett resultat i de här slutspelet så kommer Timrå att vara lika starka som förening och fortsätta att satsa mot SHL nästa år också”.

Känslan i gruppen var att den stora pressen släppte efter att vi tog oss förbi AIK i kvartsfinalen.

Där kändes det som att vi kunde slappna av mer och spela ut och verkligen visa det vi visade i grundserien. Och det tycker jag att vi började göra lite mer i Västervik-serien som också var stentuff för oss men som jag tycker att vi hanterade på ett mycket bättre sätt när vi mötte ett otroligt disciplinerat lag i alla delar.

Den största mentala utmaningen vi hade var ändå breaket i finalserien vid ställning 1-1 i matcher.

Att bara pausa allt i 20-21 dagar och inte veta någonting, det var nog det värsta.

Man fick starta upp sommarfysen innan man ens har spelat klart säsongen eftersom vi stängde ner verksamheten så fick du inte komma in i ishallen och vara på is. Att då motivera sig i att gå ut och springa i spåret då kände man att skallen inte var redo för det innan man ens fått veta om eller när vi kommer att få spela klart säsongen.

Känslan av att vi till slut lyckades ta klivet upp till SHL var helt overkligt.

Jag började inse tanken av att det är idag det verkligen kan ske när Jonathan Dahlén gör 1-0 i vårt första byte i matchen. Jag tänker den tanken när jag är på isen och ska åka och fira.

Sen är det en ända lång spänning i kroppen och nervositet under hela resterande delen av matchen. Man pushade sig själv att inte slappna av eller ta ut något i förskott och släppa in Björklöven i matchen.

Sen den euforin att få fira tillsammans på isen med hela laget är en sån obeskrivlig känsla så det går nog inte att beskriva.

Jag är så otroligt stolt och glad att jag fick vara med på den här resan med alla dom här grabbarna.

De är ett minne för livet.