Gästkrönika: "Tack gode gud för hockey!"

16 augusti 2019 11:00

Varje vecka publiceras en gästkrönika. Den här gången skriver BIK Karlskoga-skribenten Marie Angle om hockeykänslor, passion, HockeyAllsvenskan, BIK-glasögon, ”corporate” och charmen.


Med skräckblandad förtjusning hör jag flyttfåglarnas rop från gärdet utanför fönstret där de håller på att samlas inför avfärden till varmare breddgrader. Som soldyrkare och en av dem som anser att livet helst borde levas i flipflops och shorts är det lätt att få panik när hösttecknen börjar att hopa sig.

Men höst betyder också hockey.

När semestern är slut tröstar ispremiären och när sommarstugan bommats igen för säsongen står seriepremiären för dörren.

Tack gode gud för hockey!

Det känns nästan som att gå in i en tidsmaskin när man lämnar sensommaren bakom sig och går in i ishallens vintervärld. Jag är helt säker på att världens bästa plats är den vid sargen alldeles bakom målet. Trots att man varje år huttrande förbannar sig själv för att man som vanligt lyckats glömma hur kallt det är och står där alldeles för tunnskodd är det lika fantastiskt varje gång. Ljudet av ivriga, nyslipade skridskor mot isen och de snärtiga smällarna av puckar mot plexit.

Månader av omsorgsfulla förberedelser och stenhård träning har lett fram till just den här stunden. Nu ligger den nya säsongen som ett isvitt oskrivet blad framför oss, spekulationerna om allt från kedjeformationer till året genombrott frodas på fansens forum och i fikarum runt om i stan och förväntningarna kittlar i magen.

Som skribent för klubben har jag följt mitt gäng, BIK Karlskoga, på nära håll från första uppstartsmötet och genom försäsongens vedermödor. Det är ett fantastiskt privilegium att få vara med och se en ny årgång av BIK växa fram och ta form. Jag tror stenhård på det här gänget i år!

I skrivande stund är jag nyss hemkommen från Nobelhallen där jag sett BIK ta emot SHL-laget tillika klassiska derbyrivalen Örebro i årets första träningsmatch. Trots att Örebro till slut drog det längsta strået genom att vinna i förläningen stod mina hjältar för en fantastisk insats över 65 minuter där man hade tagit ledningen med 2–0 redan 2.44 in i den första perioden. När Örebro svarade och gick ikapp och förbi kroknade inte killarna utan la i ytterligare en växel och kvitterade två gånger om. Det mod och det självförtroende och jävlar-anamma som ligger bakom lagets insats tycker jag känns väldigt lovande.

Samtidigt är det livsfarligt att dra alltför stora växlar av säsongens första matcher oavsett om de slutar i moll eller dur. Får man en alltför smidig start kan det lätt insmyga sig en livsfarlig känsla av falsk säkerhet och bekvämhet samtidigt som grubblerier efter några tuffa inledande förluster kan leda till en förödande nedåtgående spiral av dåligt självförtroende och tvivel. Alla lag kommer stöta på utmaningar och drabbas av svackor, det är hur man hanterar dem och hur snabbt man tar sig ur dem som kommer att avgöra vilka lag som spelar längst i vår.

Hur väl laget lyckas komma ihop som grupp är en essentiell om än läskigt svårgreppbar pusselbit i byggandet av ett vinnande lag. Vi pratar om tjugotalet individer som inte bara ska få det att stämma på det personliga planet utan som dessutom ska kugga in i det stora, gemensamma maskineriet.

Hockey betraktas kanske ofta främst som en fysisk sport men psykologin bakom är ännu en dimension som, i mina ögon, gör sporten så fascinerande.

Ytterligare ett viktigt element är ligan i sig.

Jag har skrivit om och följt hockey länge och tyckte att jag hade viss koll på HockeyAllsvenskan när jag inför förra säsongen fick uppdraget att skriva för BIK:s hemsida. Men det gångna året har verkligen öppnat mina ögon. Jag ska villigt erkänna att jag tämligen omgående föll pladask för både föreningen och HockeyAllsvenskan som liga.

Det första som slog mig var hur öppen och positiv atmosfären är – och hur den tydligt avspeglas på isen. Det är öppna dörrar och äkta känslor och inte något endaste spår av ängslig korrekthet. Otroligt befriande, måste jag säga.

Den andra insikten var vilken fantastisk plantskola HockeyAllsvenskan är och hur många blivande stjärnor som har fostras och som i vinter kommer att fostras i hallar som Nobelhallen, ABB Arena och Himmelstalundshallen, för att ta några exempel.

Jag läser till exempel om hur San Jose Sharks kommit överens med Timrå om att jättelöftet Jonathan Dahlén ska spela där i vinter. Hajarna och unge Dahlén är inte ensamma om att se den svenska andraligan som en bra möjlighet att utvecklas – jag möter ofta talangfulla unga spelare som tänker likadant. BIK har ett bra ”track record” på den fronten och ett nytt gäng ”coming men” som jag tror kan komma att ta stora kliv i vinter och jag vet också att de finns gott om talanger runt om i motståndarlagen. Det är ett bra betyg till ligan att de alla har valt HockeyAllsvenskan som utbildare, och givetvis också en stor fördel för alla oss som får möjlighet att se framtidens stjärnor blomma ut framför våra ögon.

Även utan mina blåvita BIK-glasögon på tycker jag att årets allsvenska säsong ser riktigt intressant ut.

Sport i allmänhet och ligor i synnerhet mår bra av rörlighet och tillförsel av nytt blod lite då och då och det tycker jag verkligen att HockeyAllsvenskan har fått inför årets säsong: Mora som bytt plats med Leksand efter ännu en legendarisk Slaget om Siljan-batalj i våras och Timrå som förlorade sin duell mot Oskarshamn. Vi välkomnar också Kristianstad i HockeyAllsvenskan – precis som vi gratulerar Oskarshamn och Leksand till deras avancemang. Jag tror att det är viktigt för alla som älskar sporten – oavsett om man är aktiv eller ett fans – att få inspireras av framgångssagor och se att det faktiskt är fullt möjligt att ta sig vidare uppåt i seriesystemet.

Alla som jobbar med sportmarketing vet att förutsättningen för ett starkt varumärke är känslor. Vi lever som allra mest när vi kastas mellan hopp och förtvivlan och i gemenskapen med andra som delar vår upplevelse växer en unik lojalitet. Vi som dessutom är fans in i märgen vet att ju mer man använder ord som ”produkt” och ”mervärde”, desto mer svalnar de här känslorna.

HockeyAllsvenskan är så långt från ”corporate” man kan komma på så här hög nivå. Det är hockey som den var förr - i riktiga ishallar, hårt men hjärtligt, ärligt och utan krusiduller och byggt på en stabil grund av eldsjälar, gedigna hockeykunskaper, beslutsamhet och talang. Vem kan motstå den charmen?

Sommaren är slut.

Äntligen!

Vi ses väl i hallen i vinter?

Marie Angle
Skriver krönikor och texter för BIK Karlskoga