Det finns inte på kartan att något av de allsvenska lagen åker ur.

Så brukade det låta.

Sen föll de, en efter en efter en.

Tingsryd, Troja/Ljungby, Södertälje, Asplöven, Sundsvall, Västerås… listan blir lång. I stort sett varje säsong tvingas ett lag kliva av Hockeyallsvenskan och lämna plats åt nytt blod från Hockeyettan (senast båda lagen från HockeyAllsvenskan höll sig kvar via kvalserien var säsongen 10/11 när Tingsryd och Troja lyckades med bedriften).

Och ropen har allt mer tystnat. Numera är det snarare så att lag från Hockeyettan kliver in i kvalserien med favorittryck på axlarna. Vem tolererar till exempel ett kvaldebacle från Västerås?

Det är egentligen ganska logiskt. Kvalserien har sina egna regler. Det som står på papperet och det som borde vara rimligt gäller inte längre. I kvalserien handlar det nästan uteslutande om psykologi. I kvalserien är det inte nödvändigtvis de bästa lagen som överlever, utan de som hanterar situationen bäst.

Sedan Västerås, Piteå, Huddinge och Borlänge sällat sig till Västervik och Troja/Ljungby skulle det vara lätt att göra en klassisk analys och konstatera att Troja/Ljungby och Västervik har de bästa lagen. Att Huddinge är offensivt briljanta, men har backar som inte bör vara i egen zon. Att Piteå de dagar de vaknat på rätt humör är en offensiv virvelvind ledda av rutinerat överkvalificerade herrar som Magnus Isaksson och Joakim Högberg. Att Borlänge har flera enheter som kan spela ruggigt spetsig hockey med backar som gärna fyller på och att Thomas Paananens Västerås är en maskin och det lag av de fyra från Hockeyettan som är stabilast i alla aspekter av spelet. Med en tight försvarsmur, men oroväckande ineffektiv offensiv.

Men i slutändan tror jag ändå inte att det är sådant som kommer vara avgörande.

Vi kommer prata om den viktiga faktorn i att Marcus Dahlbom fortsätter vara en svårforcerad vägg för Västerås, att Huddinge inte får fastna i hörnen utan måste förmå sig själva att ta in pucken på mål och att Borlänges största aber är att de eventuellt är nöjda med att ha tagit sig till en kvalserie.

Vi kommer prata om att Piteå måste hitta en nivå som är jämn kväll efter kväll, inte minst försvarsmässigt, i en så intensiv serie, att Västervik har ett par lirare som är klara för andra klubbar och att Troja måste få stopp på det förödande läckaget i försvaret som uppenbarade sig under slutet av grundserien.

Men till syvende och sist när allt ska avgöras är det skallar snarare än skills som kommer segra.

Västerås siktade högt, men åkte ut. Södertälje siktade mot SHL, men åkte ut. Jättar faller. Skrällar händer. Underdogs vinner.

Truppen på papperet spelar inte längre någon roll, lagen som får ut max av befintlig grupp under påfrestande omständigheter spelar i HockeyAllsvenskan nästa säsong.

Jag pratade med Troja-tränaren Pelle Svensson härom dagen. Han står inför sitt tredje raka kval med klubben och sa på fullaste allvar att han tycker det ska bli kul att kliva in i kvalserien. Jag tror honom, men frågan är om hans spelare tycker det ska bli lika skoj.

Så där skoj som Hockeyettan-lagen utan press, som Borlänge och Piteå, kommer tycka att det är.

Det enda vi kan vara helt säkra på när pucken släpps på torsdag är att Västervik är favorit och att det sällan går som man tänkt sig.

Mikael Mjörnberg
Frilansjournalist och bland annat Hockeyettan-bloggare på Hockeysverige.se och redaktör på Hockeynews.se